Måluppfyllelse för gång, cykel och kollektivtrafik

Förklaring
Med andelen av färdsträckan menas andelen av det totala persontransportarbetet i Sverige, där även inrikes flyg och sjöfart räknas in (men inte flyg och sjöfart med utrikes destination eller transittrafik).

Om andelen av färdsträckan med gång, cykel eller kollektivtrafik ökar linjärt från år 2010 och precis når målet 25 % år 2025, så följer kurvan den räta stigande linjen som delar ovanstående diagram på diagonalen. Om färdsträckan ökar snabbare rör vi oss upp i det gröna fältet. Ökar den långsammare eller minskar sjunker kurvan ned i det vita fältet.

År 2019 ändrade Trafikanalys (Trafa) sin metod att beräkna det transportarbete med olika färdmedel som ligger till grund för denna indikator. Trafa har beräknat transportarbetet retroaktivt tillbaka 2016 med den nya metoden. Här visar vi överlappande måluppfyllelser beräknade enligt både den nya och den gamla metoden. Den största skillnaden är att persontransportarbetet med bil skrivits ned. Det gör att andelen färdsträcka med gång, cykel och kollektivtrafik ökar med den nya beräkningsmetoden, att vi automatiskt kommit närmare målet.

Läs mer om detta index här. Där hittar du också de kurvor över färdsträckor som ligger till grund för beräkningen av den grad av måluppfyllelse som visas i ovanstående diagram.

Analys
Andelen färdsträcka med gång, cykel eller kollektivtrafik stod länge och stampade kring 20 procent. Sedan år 2017 kan dock en accelererande uppgång skönjas. Om denna fortsätter finns en chans att nå målet 25 procent år 2025. Det förutsätter att det djupa hack nedåt i kurvan som covid-pandemin gav upphov till år 2020 och 2021 blir tillfälligt.

Vilka beteendeförändringar ligger bakom uppgången? Andelen färdsträcka med gång och cykel har inte förändrats mycket på senare år, och deras andel av antalet resor har till och med sjunkit. Däremot ökar andelen färdsträcka med kollektivtrafik långsamt, och det gäller också andelen kollektivtrafikresor av det sammanlagda antalet resor vi gör. Uppgången hos kollektivtrafiken beror främst på ökat resande med spårburen trafik, och då främst lokal och regional bantrafik.

Bakom dessa siffror ligger omfattande investeringar, som visar sig i en ökande kapacitet i kollektivtrafiken, och kan bidra till en långsamt ökande andel boende i kollektivtrafiknär läge. Det är glädjande att satsningarna också bär frukt i ökat resande.

Covid-pandemin medförde att färdsträckan med kollektivtrafik minskde med drygt 31 procent år 2020 jämfört med år 2019. Bantrafiken minskade mycket mer än vad busstrafiken gjorde. Eftersom färdsträckan med personbil endast minskade med knappt 6 procent sjönk andelen fördsträcka med gång, cykel och kollektivtrafik drastiskt år 2020, och vi avlägsnade oss från målet.

År 2021 tappade kollektivtrafiken ytterligare jämfört med 2021 på grund av den fortsatta pandemin, medan personbilstrafiken höll sig ungefär oförändrad. Det medförde att graden av måluppfyllnad sjönk under noll år 2021.

År 2022 skedde en kraftig återhämtning av det kollektiva resandet, men det ligger fortfarande på en lägre nivå än före pandemin. Det kan helt enkelt bero på att all återhämtning tar tid, på att beteendeförändringar är tröga. Det kan också bero på att farhågor för smitta i folksamlingar dröjde sig kvar år 2022, och på att andelen hemarbete har ökat permanent efter pandemin, vilket minskar arbetspendlingen.

Den underliggande trenden med ökande efterfrågan på kollektivtrafik inger dock hopp om att tappet ska kunna återhämtas - och uppgången sedan fortsätta.

Övriga kommentarer
Miljömålsberedningen föreslog målet att minst 25 % av persontransportarbetet hos Sveriges befolkning ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik år 2025. Detta mål plockades våren 2018 upp av regeringen i deras Strategi för levande städer.

Se också index H4 som uttrycker ett mål för ökat resande i kollektivtrafiken enbart. Där kan du också följa hur resandet i olika länstrafikbolag utvecklar sig. Spridningen är stor. Vissa bolag har lyckats öka resandet avsevärt på några få år.

Vi medborgare har naturligtvis ett eget ansvar för att resa på ett sätt som främjar både vår egen hälsa, klimat och miljö. Men politikerna har också ett ansvar för att bygga ett samhälle där vi blir mindre bilberoende och införa styrmedel som gynnar alternativen till bilen. Kollektivtrafikbolagen har även de ett ansvar för att göra det attraktivt att åka kollektivt. Det faktum att vissa kollektivtrafikbolag har lyckats öka kundtillströmningen markant på senare år visar att mycket går att göra om man bara vill.