Gå direkt till sidans innehåll

Genomsnittlig körsträcka i personbil

Indikator N. H.2. C

Körsträckan jämförs i grönt med 2010 års värde, samt en referensutveckling då Bilen (H2A), Bränslet (H2B) och Beteendet (H2C) bidrar lika mycket till att uppfylla målet (H2).

Genomsnittlig körsträcka i personbil per capita (mil/capita)

Datakälla: Trafikanalys: Trafikarbete på svenska vägar, RUS/Länsstyrelserna: körsträckedata, SCB: Befolkningsstatistik
Trend:
Utvecklingen går åt rätt håll Utvecklingen går åt rätt håll sedan 2010
Senaste värdet:
777 mil/capita (2023)
Utgångsvärde:
853 mil/capita (2010)
Utgångsvärde riket:
666 mil/capita (2010)
Referensutveckling:
490 mil/capita (2030)

Kommentar

Förklaring
Denna indikator används för att beräkna index H2.

Referensutvecklingen längs den dalande räta linjen motsvarar att omställningens tre ben Bilen (H2A), Bränslet (H2B) och Beteendet (H2C) bidrar lika mycket till att uppfylla måletH2. Detta behöver inte vara fallet - ett ben kan komma att bidra mer än de andra till måluppfyllelsen.

Den sammanlagda körsträckan anger hur långt alla Sveriges bilar rullar tillsammans. Denna storhet benämns vanligen trafikarbete och mäts i enheten fordonskilometer. Körsträckan eller trafikarbetet per capita motsvarar den sträcka varje svensk i medeltal sitter vid ratten.

Eftersom vi också kan vara passagerare ska denna indikator ska inte förväxlas med indikator B3A, som anger hur långt varje svensk i medeltal reser med bil. Den sammanlagda resesträckan i bil hos Sveriges befolkning benämns vanligen bilarnas persontransportarbete och mäts i enheten personkilometer.

Persontransportarbetet dividerat med trafikarbetet ger ett mått på hur många personer som i medeltal sitter i varje bil. Detta mått anges i indikator B3E.

Analys
Körsträckan per capita förändrades bara marginellt från år 2006 till år 2019. År 2020 drabbades vi av covid-pandemin, som förändrade resemönstren radikalt och skapade hack i alla kurvor.

Men låt oss ta det från början. Åren 2013-2017 ökade körsträckan per capita något. Flera orsaker samspelade; en bristande tilltro till att kollektivtrafiken kunde lösa ens transportbehov, en regionförstoring som generellt ökar avstånden, ett ökat välstånd som gör att milkostnaden är en allt mindre del av hushållens disponibla inkomst, och därtill en fortsatt stimulans att välja bilen, bl.a. i form av reseavdragets utformning.

Åren 2018-2019 kunde vi ana en glädjande trend med fallande körsträckor per capita. Det kan hänga samman med att de omfattande satsningarna på regional spårburen trafik på allvar började bära frukt. Klart är att resesträckorna i kollektivtrafik ökade långsamt men ganska stabilt under en lång följd av år, och att det var den spårburna trafiken som ökade mest, och då i synnerhet den lokala och den regionala. Detta kan tyda på att spårburen arbetspendling ökade på bilpendlingens bekostnad.

Dessa antydda trender speglas i det faktum att andelen resesträcka med gång, cykel eller kollektivtrafik började öka snabbare åren 2018 och 2019 upp mot 21,5 procent, efter att länge ha legat konstant kring 20 procent.

Den stora nedgången i körsträckorna år 2020 beror på covid-pandemin. Den kan därmed inte tolkas som en fortsättning på den lilla nedgång som kunde skönjas dessförinnan. År 2021 fick vi en viss rekyleffekt, som fortsatte år 2022. Rekylen uppåt år 2023 var svag, eftersom samhällseffekterna av pandemin hann klinga av redan år 2022. Körsträckan per capita har förblivit lägre än år 2019.

Detta tyder på att nedgången i körsträcka per capita från toppåret 2017 kommer att bestå. I så fall är ett troligt skäl att mängden distansarbete ligger kvar på en högre nivå efter pandemin, vilket minskar bilpendlingen. Ett annat skäl är den ökande e-handeln, som nådde en topp under pandemin, och fortfarande är större än den var dessförinnan.

Faktorer som å andra sidan riskerar att leda till ökade körsträckor de närmaste åren är höjd milersättning och sänkta drivmedelspriser.

Vi noterar att körsträckan per capita år 2023 hade minskat 6,4 procent sedan basåret 2010, och med hela 9,7 procent sedan år 2007. Den utbredda föreställningen att körsträckorna i bil inte går att påverka nämnvärt förefaller felaktig. Det ska tilläggas att Sveriges inflationsjusterade BNP per capita ökat 15 procent sedan år 2010 och 13 procent sedan år 2007. De minskande körsträckorna kan alltså inte förklaras med krympande ekonomi.

Se också analysen av måluppfyllelsen av index H2.

Övriga kommentarer
För kommunerna anges körsträckan i de personbilar som är registrerade i den aktuella kommunen. Denna siffra påverkas av var företag registrerar sina bilar, och speglar därför inte nödvändigtvis kommuninvånarnas beteende. Till exempel är många hyrbilar registrerade i Solna, vilket ger långa körsträckor för denna kommun. Ett leasingföretag flyttade år 2011 från Malmö till Lund, vilket ger ett hack i kurvorna för båda kommunerna.

Uppdaterad: 2024-11-28