Antal fossiloberoende nya bussar per typ

Definition: ett fossiloberoende fordon ska vara typgodkänt för att köras på ett kommersiellt tillgängligt drivmedel som till minst 75 % är tillverkat av förnybar råvara. Det ska finnas minst 50 publika påfyllnadsplatser för detta drivmedel, någorlunda jämnt utspridda över landet.
I dagsläget gäller detta etanol (E85/ED95), biogas, HVO och el (se indikator B2H). Laddhybrider räknas som fossiloberoende, men ej elhybrider utan laddmöjlighet.

Bussar som kan köras på ren HVO avspeglas ännu inte i den officiella statistiken, eftersom denna möjlighet oftast inte noteras bland uppgifterna om enskilda fordon i Vägtrafikregistret. Likaså är det frivilligt att notera i Vägtrafikregistret om fordonet är godkänt för biodiesel RME. Av båda dessa skäl underskattas andelen fossiloberoende bussar kraftigt i denna indikator.

En mer rättvisande bild av bussbeståndet fås genom att undersöka vilka drivmedel som bussarna faktiskt tankas med. År 2019 kördes Sveriges bussar i den subventionerade kollektivtrafiken till cirka 38 procent på HVO, cirka 27 procent på biogas, cirka 23 procent på RME och drygt 1 procent på el. (SL ingår inte i underlaget.) Detta gav en förnybar andel drivmedel på hela 90 %.