Indikatorer för fossiloberoende transporter år 2030

Genomsnittlig körsträcka i personbil

Körsträckan jämförs i grönt med 2010 års värde, samt en referensutveckling då Bilen (H2A), Bränslet (H2B) och Beteendet (H2C) bidrar lika mycket till att uppfylla målet (H2).
Genomsnittlig körsträcka i personbil per capita (mil/capita)
Datakälla: Trafikanalys: Trafikarbete på svenska vägar, RUS/Länsstyrelserna: körsträckedata, SCB: Befolkningsstatistik

Kommentar

Förklaring
Denna indikator används för att beräkna index H2.

Referensutvecklingen längs den dalande räta linjen motsvarar att Bilen (H2A), Bränslet (H2B) och Beteendet (H2C) bidrar lika mycket till att uppfylla målet H2. Detta behöver inte vara fallet - ett ben kan komma att bidra mer än de andra till måluppfyllelsen.

Den sammanlagda körsträckan anger hur långt alla Sveriges bilar rullar tillsammans. Denna storhet benämns vanligen trafikarbete och mäts i enheten fordonskilometer. Körsträckan eller trafikarbetet per capita motsvarar den sträcka varje svensk i medeltal sitter vid ratten.

Eftersom vi också kan vara passagerare ska denna indikator ska inte förväxlas med indikator B3A, som anger hur långt varje svensk i medeltal reser med bil. Den sammanlagda resesträckan i bil hos Sveriges befolkning benämns vanligen bilarnas persontransportarbete och mäts i enheten personkilometer.

Persontransportarbetet dividerat med trafikarbetet ger ett mått på hur många personer som i medeltal sitter i varje bil. Detta mått anges i indikator B3E.

För kommunerna anges körsträckan i de personbilar som är registrerade i den aktuella kommunen. Denna siffra påverkas av var företag registrerar sina bilar, och speglar därför inte nödvändigtvis kommuninvånarnas beteende. Till exempel är många hyrbilar registrerade i Solna, vilket ger långa körsträckor för denna kommun. Ett leasingföretag flyttade år 2011 från Malmö till Lund, vilket ger ett hack i kurvorna för båda kommunerna.

Analys
Körsträckan per capita har bara förändrats marginellt sedan år 2006.

Åren 2013-2017 ökade den något. Flera orsaker samspelade; en bristande tilltro till att kollektivtrafiken kunde lösa ens transportbehov, en regionförstoring som generellt ökar avstånden, ett ökat välstånd som gör att milkostnaden är en allt mindre del av hushållens disponibla inkomst, och därtill en fortsatt stimulans att välja bilen, bl.a. i form av reseavdragets utformning.

Åren 2018-2019 kan vi ana en glädjande trend med fallande körsträckor per capita. Det kan hänga samman med att de omfattande satsningarna på regional spårburen trafik på allvar börjar bära frukt. Klart är att resesträckorna i kollektivtrafik ökat långsam men ganska stabilt under en lång följd av år, och att det är den spårburna trafiken som ökat mest, och då i synnerhet den lokala och den regionala. Detta kan tyda på att spårburen arbetspendlingen ökar på bilpendlingens bekostnad.

Dessa antydda nya trender speglas i det faktum att andelen resesträcka med gång, cykel eller kollektivtrafik började öka lsnabbare åren 2018 och 2019 upp mot 21,5 procent, efter att länge ha legat konstant kring 20 procent.

Dessa glädjande trender hotas dock av förändrade resemönster år 2020 i coronakrisens spår, då kollektivtrafiken tappade marknadsandelar på grund av den förhöjda smittorisken.

Se också analysen av måluppfyllelsen av index H2.

Indikator K.H.H.2.C
Uppdaterad: 2020-10-06