Måluppfyllelse för fossil energianvändning i personbilar

Förklaring
Det fossila fotavtrycket från våra personbilar minskar om de blir energieffektivare (indikator H2A), körs med högre andel förnybara drivmedel (indikator H2B), och körs kortare sträckor (indikator H2C). Vi kombinerar dessa tre faktorer för att uppskatta förändringen av den fossila energi våra personbilar skulle använda om de alla vore nya. Målet (H2) är att denna energi ska minska med 80 % till år 2030.

Detta mål är förmodligen lättare att nå än motsvarande mål för vägtrafiken som helhet (H1), eftersom personbilarna förväntas ligga i framkant av teknikutvecklingen, och eftersom vi här bara tar hänsyn till nya personbilar. Om vi når detta spjutspetsmål finns alltså gott hopp om att nå det mer övergripande målet H1 med viss eftersläpning.

Om den fossila energianvändningen minskar linjärt från år 2010 och precis uppfyller målet om 80 % minskning år 2030, så följer kurvan den räta stigande linjen som delar ovanstående diagram på diagonalen. Om den fossila energinvändningen minskar snabbare rör vi oss upp i det gröna fältet. Minskar de långsammare sjunker kurvan ned i det vita fältet.

Läs mer om detta index här. Där kan du också följa utvecklingen hos de tre faktorer H2A, H2B och H2C som ligger till grund för beräkningen av den grad av måluppfyllelse som visas i ovanstående diagram.

OBS Uppgiften för år 2023 är en uppskattning som bygger på antagandet att 1,6 TWh el användes som drivmedel i vägtrafiken detta år. Energimyndighetens beräkning av den använda mängden el år 2023 väntas under hösten 2024.

Analys
De första åren efter 2010 gick utvecklingen mot målet snabbare än vad som egentligen krävdes, om man jämför med den linjära referensutvecklingen. Det berodde till viss del på att nya bilar långsamt blev snålare (H2A), men framför allt på att andelen förnybara drivmedel ökade snabbt dessa år. (H2B).

Utvecklingstakten bromsade in 2013, vilket kan förklaras med att körsträckorna per capita då började öka långsamt (H2C).

År 2017 bromsade utvecklingen mot målet in ytterligare. Det berodde på dels på att trenden att nya bilar blev energieffektivare stannade av helt, dels på att ökningen av andelen förnybara drivmedel bromsade in. (Orsakerna till detta analyseras under indikator H2A respektive H2B).

År 2019 vände den förnybara andelen drivmedel en aning nedåt. Att vi fortfarande rörde oss långsamt mot målet beror på att körsträckorna också började vända nedåt detta år, samt på att nya bilar åter började bli lite mer energieffektiva i genomsnitt. Detta kan förklaras av att andelen energieffektiva laddbara fordon i nybilsförsäljningen började stiga snabbt.

År 2020 tog graden av måluppfyllelse ett rejält skutt i rätt riktning. Orsakerna stavas pandemi och elektrifiering. Pandemin medförde att köststräckorna minskade påtagligt (H2C), vilket också minskade behovet av drivmedel. Minskningen togs ut som en minskad användning av fossila drivmedel, medan mängden förnybara drivmedel förblev i det närmaste konstant jämfört med år 2019. Därmed ökade den förnybara andelen (H2B). Försäljningen av laddbara bilar tog ytterligare fart jämört med år 2019, vilket förbättrade de nya bilarnas energieffektivitet i genomsnitt (H2A).

Åren 2021 och 2022 fortsatte graden av måluppfyllelse att öka snabbt. Andelen laddbara bilar i försäljningen steg i rask takt, vilket förbättrade energieffektiviteten hos de nya bilarna, andelen förnybara drivmedel ökade tack vare reduktionsplikten, och körsträckorna vände bara svagt uppåt jämfört med pandemiåret 2020.

Motstridiga och ombytliga trender hos de tre underliggande faktorerna, och hos de politiska styrmedlen, gör den fortsatta utvecklingen svårbedömd.